Masai Mara Marathon
är inget maraton, men väl två olika lopp på 5 respektive 21 km. Vi åkte dit i egen bil och lyckades ta oss dit på vägar som sett bättre dagar. Första natten campade vi mitt ute på savannen tillsammans med lärare och elever. Natten blev lugn men visst hördes både lejon och hyenor. Själva loppet skulle gå av stapeln vid tio på lördagen, men vid den tiden var ingenting färdigt precis. Funktionärerna ropade man efter i högtalaren och start- och målgång höll på att ställas upp. En timme försent kom första gruppen i alla fall iväg, men då hade vi skickats iväg på fel håll ett par gånger- helt absurt!! Lars och de andra som skulle springa 21km fick vänta tills vi hade kommit i mål ,men inte heller då fanns det funktionärer som kunde starta löparna . Till slut tröt tålamodet hos en britt som själv räknade ner och fick iväg loppet. Det lite lustiga i sammanhanget är att vinnaren trots en minst sagt bristfällig tidtagning fick en exakt sluttid med sekunder och allt. Även om organisationen var urusel kändes det riktigt fräckt att springa där på savannen med zebror och gnuer som publik.
Wilderness
hamnade vi på efter campingnatten, och där är det en helt annan typ av boende som gäller- fina lodger med utsikt över ett vilt landskap. Vägen dit är omöjlig att hitta så vi tog hjälp av en masai.
Att vakna och ha den vidsträckta savannen utanför tältduken var härligt!
Bilen fick sedan visa vad den gick för eftersom vi hamnade i ett rejält regnväder. Det var första gången som fyrhjulsdriften kom till användning och vi klarade oss mirakulöst genom vatten och lermassor.
Hej
Tänk så många olika o spännande saker ni får vara med om Här hemma är allt sig likt förutom eran gräsmatta
Eftersom alla våra bilder från våran Keneya resa blev raserade får vi låna några av er när ni kommer hem eller ännu bätter är kanske att åka dit igen
take care Mats
