Blandade bilder
Diani Beach
Bananbandit
Colobusapor på vårt tak i Diani
Elefantskit på vägen genom Shimba Hills
Shimba Hills
Nära Kwale
Julafton i Nairobi
Nairobi National Park
Dubbelgångare
Strutsslalom
Residents!!!!!
Idag firar vi eftersom vi nu är Kenya residents! Vägen hit har varit lång och krokig och vi trodde väl inte mycket på att allt var klart när vi åkte ner till immigration office.
För att arbetstillstånden skulle vara klara när vi kom i augusti påbörjades processen i våras. Vi förstod dock ganska snart det skulle ta betydligt längre tid än så. Under hösten har Matthew ( som är anställd för att ta hand om alla officiella papper) åkt ner till stan minst en gång i veckan för att trycka på och få besked, men han har kommit tillbaka tomhänt. Så i förra veckan fick vi besked- allt var klart att hämtas. Vi åkte ner till denna gigantiska byggnad där källaren en gång i tiden bl a användes som tortyrkammare under diktator Moi.Den första damen vi talade med sa att dokumenten inte kommit, men efter att Matthew dragit till med en lögn att vi skulle resa till Zanzibar på fredag och behövde våra papper klämde hon ur sig att vi kunde prova på våning 5. Ok, man åker hissen upp till våning 6 och går sedan ner en våning för att komma in i en låång korridor med oräkneliga dörrar. Bakom varje dörr sitter en tjänsteman som signerar arbetstillstånd. Killen vi stötte på visade sig vara den minst charmiga typ man kan tänka sig. Han tittade på vår mapp och skakade på huvudet. Utan att röra en min fick vi beskedet -prova efter 14, eller kom tillbaka imorgon. Inte mycket att göra.Punktliga som vi är var vi tillbaka kl.14, men det var inte han. Efter viss väntan kom han och släppte in oss på kontoret.Han visade dock inget intresse för vårt ärende utan fortsatte med att stämpla dokument.Sen plötsligt var allt klart och han slängde över dokumenten till oss. OK. Nu var det bara resten som skulle fixas och det gick minsann snabbt. Pass och papper skulle stämplas i minst 5 olika luckor och sen var det bara fingeravtrycken kvar. Här räckte det inte med ett avtryck utan alla fingrar skulle ge sina avtryck. I ett hörn stod sen en öppen cocaflaska med diesel att tvätta rent fingrarna med.
Så var det klart och i morgon åker vi in i Nairobi national park som residents och känner oss så nöjda!
För att arbetstillstånden skulle vara klara när vi kom i augusti påbörjades processen i våras. Vi förstod dock ganska snart det skulle ta betydligt längre tid än så. Under hösten har Matthew ( som är anställd för att ta hand om alla officiella papper) åkt ner till stan minst en gång i veckan för att trycka på och få besked, men han har kommit tillbaka tomhänt. Så i förra veckan fick vi besked- allt var klart att hämtas. Vi åkte ner till denna gigantiska byggnad där källaren en gång i tiden bl a användes som tortyrkammare under diktator Moi.Den första damen vi talade med sa att dokumenten inte kommit, men efter att Matthew dragit till med en lögn att vi skulle resa till Zanzibar på fredag och behövde våra papper klämde hon ur sig att vi kunde prova på våning 5. Ok, man åker hissen upp till våning 6 och går sedan ner en våning för att komma in i en låång korridor med oräkneliga dörrar. Bakom varje dörr sitter en tjänsteman som signerar arbetstillstånd. Killen vi stötte på visade sig vara den minst charmiga typ man kan tänka sig. Han tittade på vår mapp och skakade på huvudet. Utan att röra en min fick vi beskedet -prova efter 14, eller kom tillbaka imorgon. Inte mycket att göra.Punktliga som vi är var vi tillbaka kl.14, men det var inte han. Efter viss väntan kom han och släppte in oss på kontoret.Han visade dock inget intresse för vårt ärende utan fortsatte med att stämpla dokument.Sen plötsligt var allt klart och han slängde över dokumenten till oss. OK. Nu var det bara resten som skulle fixas och det gick minsann snabbt. Pass och papper skulle stämplas i minst 5 olika luckor och sen var det bara fingeravtrycken kvar. Här räckte det inte med ett avtryck utan alla fingrar skulle ge sina avtryck. I ett hörn stod sen en öppen cocaflaska med diesel att tvätta rent fingrarna med.
Så var det klart och i morgon åker vi in i Nairobi national park som residents och känner oss så nöjda!
Shimoni
Snorkling är en trevlig aktivitet att ägna sig åt här vid kusten. Vi tog bilen och körde en bit söderut till byn Shimoni och hann knappt in i byn förrän vi hade ett helt gäng killar efter oss som ville sälja båtturer.Det tar alltid lite tid det här med att förhandla om priset men vi kom i alla fall ut efter en stund och vi fick se en hel del fantastiska fiskar som simmade bland korallerna.
Efter båtturen blev det afrikansk lunch med bönor, chapati, ris och kål - gott!
Den lilla byn har också ett "slavmuseum" att visa upp. Trots förbud mot slavhandel någon gång på 1800-talet fortsatte araberna att röva bort människor och för att kunna smussla ut dem till Zanzibar och sedan vidare till andra länder fick de tillbringa veckor i dessa grottor under fasansfulla förhållanden.
Efter båtturen blev det afrikansk lunch med bönor, chapati, ris och kål - gott!
Den lilla byn har också ett "slavmuseum" att visa upp. Trots förbud mot slavhandel någon gång på 1800-talet fortsatte araberna att röva bort människor och för att kunna smussla ut dem till Zanzibar och sedan vidare till andra länder fick de tillbringa veckor i dessa grottor under fasansfulla förhållanden.
Full Moon Diani Beach
Julavslutning
Då har man sjungit "Räven raskar" i tjugofemgradig värme och strålande sol. Jaja.
Jamhuri Day
är lovdag här och det betydde långhelg för oss. Vi lånade tält och liggunderlag på skolan och gav oss för att campa vid Lake Naivasha. Väl framme såg vi en lovande skylt som tydde på att det skulle bli en lugn kväll.........felfelfel.
Om det är camping eller helgdag som betyder fest är inte lätt att säga, men fest var det!. När vi gick och la oss vid tiotiden var det fullt ös med hög musik från minst tre av sällskapen runt om. Vi tröstade oss med tanken att det nog skulle tystna fram emot midnatt....fel igen. När klockan var fem på morgonen var minst ett gäng fortfarande igång och när klockan var sju kom trumman fram för att väcka alla!
Men vi fick en fin tur på sjön med massor av flamingos och flodhästar, och vägen hem med stopp vid utsikten över Rift Valley är alltid en höjdare, bokstavligt talat.
Om det är camping eller helgdag som betyder fest är inte lätt att säga, men fest var det!. När vi gick och la oss vid tiotiden var det fullt ös med hög musik från minst tre av sällskapen runt om. Vi tröstade oss med tanken att det nog skulle tystna fram emot midnatt....fel igen. När klockan var fem på morgonen var minst ett gäng fortfarande igång och när klockan var sju kom trumman fram för att väcka alla!
Men vi fick en fin tur på sjön med massor av flamingos och flodhästar, och vägen hem med stopp vid utsikten över Rift Valley är alltid en höjdare, bokstavligt talat.
En Country Club
låter kanske inte så kul, men då har man inte besökt Olepolos Country Club. Läckert belägen längs Magadi Road några mil utanför Nairobi. "Keep it simple" står det på skylten och så får det bli, två rätter: get eller kyckling och kanske chips till det, inga bestick, inga tallrikar och getskanken delas i hanterbara bitar vid bordet. Och nedanför terrassen breder Rift Valley ut sig så långt ögat når...... Ett trevligt (och mättande!) sätt att spendera en söndageftermiddag på!
Fredagstrafiken
i Nairobi är inte att leka med. Idag tog Clara och jag en tur ner på stan (på motorcykel). Och nej, gatan är inte enkelriktad!!
