Tostaröd - Nairobi

en container som fylldes den 20 juni 2011 för att sedan färdas över land och hav ända ner till Kenya i Afrika. Med på resan fanns en stilig Condor, som kanske i och för sig hade trott att han rest färdigt här i livet men som trots allt såg fram emot en nystart. Den 4 augusti skulle så containern vara framme i Mombasa, men så blev inte fallet. De som väntade på att lasten skulle anlända fick var och varannan dag olika besked om var den befann sig. Ena dagen var den fortfarande till havs, nästa på väg till Nairobi och en tredje dag var den helt enkelt försvunnen! När beskedet kom att containern tömts och allt lagts ut på marken för att inspekteras blev det för mycket för en av de väntande. Hon tog därför flyget ner till Mombasa för att försöka reda ut saker och ting. Efter tre dagars hårt arbete hade hon till slut fått tag på containern. Grejor åkte in och ut och en och annan muta fick betalas innan den slutligen hamnade på en lastbil till Nairobi. Till saken hör också att den stilige Condoren blivit anmäld till en motorcykelutställning som skulle gå av stapeln den 25 september. Han började väl ganska snart inse att någon utställning skulle det inte bli för hans del. Men undrens tid var inte förbi. Den 25 september kl. 06.00 ankom containern till Nairobi och en timme senare var den stolte ägaren på plats och kunde köra till utställningen som började kl.09.0

Detta blev en härlig dag för Condoren och hans följeslagare Många intresserade stannade och fotograferade och aldrig hade det väl känts så bra att just vara en Condor.

besökte Åsa, Stina och jag förra helgen. En minst sagt omtumlande upplevelse på alla sätt! Till att börja med bjöd resan ut ur Nairobi på miljöer som vi inte sett tidigare, lyxiga kontorshus varvade med plåtskjul och gigantiska skräphögar. Det märks att vi inte varit runt så mycket.. De första två timmarna gick på hyfsade vägar men sedan....I början tror man inte det är sant, resvägen till ett av Kenyas största resmål KAN bara inte vara såhär dålig, men jo, den kan vara ännu sämre. Man ser hur folk har försökt hitta alternativa varianter, då och då försvinner hjulspåren ut åt sidorna i buschen.
Inträdet i parkerna är hutlöst dyrt om man inte är kenyan eller har arbetstillstånd: 80 USD per person och natt!
Men väl inne i parken glömmer man pengarna, ett gigantiskt storslaget och vidsträckt område öppnar sig och plötsligt är alla bara där:lejon, giraffer, elefanter, gaseller, antiloper och så favoriten:gnun...ful som stryk och i gigantiska flockar strövar de runt och har som uppgift att vara basföda för traktens rovdjur - inte kul. Att man dessutom i de här tiderna skall traska till Tanzania för att på vägen ta sig över en livsfarlig flod gör inte saken bättre.



Favvon!!

Basecamp var vårt hem för natten, en ekologisk camp där  Barack Obama har bott (i tält nr 16 för dem som vill veta). Mörkret var kompakt och vi fick veta att vi skulle blinka med ficklampan om vi ville gå till restaurangen, då blev man nämligen eskorterad av en spjutförsedd massai. Vi tyckte det var lite överdrivet men när vi senare hörde leoparden morra dovt strax utanför tälten tyckte vi eskorten var helt ok....

Att åka på "game drive" är en lite märklig upplevelse, ena sekunden är bilen man åker i helt ensam och savannen känns ödslig och oändlig. I nästa sekund är man en av femton bilar runt ett dåsande lejon som ser totalt uttråkat ut. Naturupplevelse? Både och! För det är såhär det funkar, mitt i det storslaget orörda finns en massturism som gör det hela möjligt. Absurt, fascinerande och helt oförglömligt!!!






en av tre bröder, trötta efter nattens äventyr(?)


proppmätt!

 

ligger mitt i stan och är verkligen en oas och kontrast till det dammiga och stökiga Nairobi. Här samlas olika grupper på söndagarna för lekar och bibelstudier. Vi var här idag och hade picknick och strövade runt bland de fantastiska träden. Det var meningen att hela familjen skulle med men Lars stannade hemma för att provköra en bil. Vi hade bestämt 12.30, men 14.00 hade bilkillen ännu inte kommit. ”This is Kenya” fick vi höra och börjar förstå att det är så här. Nu verkar det i alla fall som vi är i hamn med bilköpet, och vi kan väl säga att det inte blev den bil vi verkligen ville ha. Den här ,en 7-sitsig mitsubishu pajero ska förhoppningsvis ta oss ut i markerna utan större problem. Hur det blir med den saken återstår att se...

 

En dag senare... bilens registreringsskylt stämmer inte med det s.k. bilregistret och är inte alls en pajero- surprise! Jakten går vidare.

 

Inlägget skulle ha publicerats för över en vecka sedan, men så blev inte fallet. Det som hänt på bilfronten är väl ingenting. Killen försöker väl febrilt få ordning på sin loggbok, men hur göra för att omvandla en taunus till en pajero???

är något som man uppskattar när strömmen går! När det dessutom händer ett par gånger i veckan är det bra att kunna rädda gröten och kaffet på ett smidigt sätt!

ägnade vi oss åt i går. Det är nämligen så att ungdomarna "släpps fria" till helgen och ska då ut i den afrikanska natten.För att ha lite koll och lite kul spanade vi in en del ställen: Gypses,The Black Diamond, The Loft, Red Tape och Galilleo. Det blev en riktigt spännande kväll!

jakten går vidare! Idag skulle vi provköra en i Karen. Det började såhär:







Sedan såg det ut såhär:







Det får nog bli en Pajero iallafall.................

heter området där vi bor. Grinden vaktas dygnet runt och ofta på dagtid av Calvin, en vänlig ung man som  gärna växlar ett ord eller två(?) när man passerar.




Dörren in till lägenheten täcks av en rejäl gallergrind som man låser med hänglås.






Vi har ett stort och ljust allrum med fina möbler och lampor men än så länge alldeles för lite på väggarna.






Rodahs territorium: Köket





Ett av tre sovrum. Åsa och jag tog det bästa...





Dessutom finns här fyra toaletter(!) och två balkonger, allt innanför stabila järngaller. Hur vi kommer ut om det börjar brinna vill vi inte tänka på.......