Tostaröd - Nairobi

är inget maraton, men väl två olika lopp på 5 respektive 21 km. Vi åkte dit i egen bil och lyckades ta oss dit på vägar som sett bättre dagar. Första natten campade vi mitt ute på savannen tillsammans med lärare och elever. Natten blev lugn men visst hördes både lejon och hyenor. Själva loppet skulle gå av stapeln vid tio på lördagen, men vid den tiden var ingenting färdigt precis. Funktionärerna ropade man efter i högtalaren och start- och målgång höll på att ställas upp. En timme försent kom första gruppen i alla fall iväg, men då hade vi skickats iväg på fel håll ett par gånger- helt absurt!! Lars och de andra som skulle springa 21km fick vänta tills vi hade kommit i mål ,men inte heller då fanns det funktionärer som kunde starta löparna . Till slut tröt tålamodet hos en britt som själv räknade ner och fick iväg loppet. Det lite lustiga i sammanhanget är att vinnaren trots en minst sagt bristfällig tidtagning fick en exakt sluttid med sekunder och allt. Även om organisationen var urusel kändes det riktigt fräckt att springa där på savannen med zebror och gnuer som publik.

 

Wilderness

hamnade vi på efter campingnatten, och där är det en helt annan typ av boende som gäller- fina lodger  med utsikt över ett vilt landskap. Vägen dit är omöjlig att hitta så vi tog hjälp av en masai.

Att vakna och ha den vidsträckta savannen utanför tältduken var härligt!

Bilen fick sedan visa vad den gick för eftersom vi hamnade i ett rejält regnväder. Det var första gången som fyrhjulsdriften kom till användning och vi klarade oss mirakulöst genom vatten och lermassor.

......kom till stan i helgen. Eller rättare sagt till en grusgrop strax utanför, och i sann patriotisk anda åkte vi dit för att vifta med svenska flaggor. Extra tacksamt eftersom Björn Waldegård låg etta och Stig Blomqvist trea när bara en dag återstod av rallyt. Resan ut i den vanliga trafiken är nästan mer av rally än det vi såg av loppet, både när det gäller skicket på vägarna och hastigheterna..

besökte vi idag. Märkligt nog på just den dagen som kallas "Remembrance Day", efter ceremonin, folket var borta men blommorna låg kvar. En vacker och högtidlig plats, fjärran från hur vi brukar tänka oss Kenya, med perfekt skötta gravar och knivskarpa gräsmattekanter. Och med ordning och reda ända in i döden, vita på ena halvan och de svarta på den andra.........suck.

finns - ingenting!!!! Inte vatten i allafall. I fredags tog vattnet i kranen slut och det var inte helt lätt att förstå varför. Så småningom förstod vi att stadens vattenverk bestämt sig för att stänga av vattnet till vårt område. Varför? Löjlig fråga! Klockan två på natten när läget var ohållbart smög jag ner och tog två hinkar vatten ur poolen så att vi allafall skulle kunna spola toaletterna.... Men hjälpen finns ofta på ett mobilsamtals avstånd. Denna gången hette den "Clean water" och på nolltid fick vi 3000 liter i vår tank. Länge sedan det var en fröjd att diska! Nu återstår bara att se hur länge det räcker....

 

heter en organisation här i Nairobi som anordnar konserter och annat trevligt. Vi var på en av dessa tillställningar i söndags då Zimbabwes storstjärna Oliver Mtukudzi  spelade. Det hela gick av stapeln ute i Karen, som för övrigt är det område där Karen Blixen bodde. Karen är ett flådigt ställe med stora villor och många vita.

Kenyanerna tar verkligen det här med blankets and wine ( whisky, vodka, etc) på allvar. Stora kylboxar asas in på området och här duger inga plastmuggar utan det ska vara  stora vackra vinglas till kvinnorna och whiskyglas till männen. Jag frågade en kenyansk kollega om hur de ser på alkohol och bilkörning. Hon skakade bara på huvudet.

 

Hur var Oliver Mtukudzi?  Jodå, när han ropade ut i mikrofonen ”Hello Nairobi” gick det rysningar genom kroppen. Tänk att vi får vara här och uppleva allt detta!  Sen kom han igång och var riktigt, riktigt bra!

behöver man en fyrhjulsdriven bil i Kenya? För att åka på safari? Nä - för att ta sig till skolan. Så  här ser Makindi Road ut när det regnar!