Tostaröd - Nairobi

Nu har den långa regnperioden börjat på riktigt och när det regnar så regnar det rejält! Som tur är så skiner solen och torkar upp mellan varven.

Tung livemusik på ”Choices”, etiopisk mat på ”Habesha”,  påsklunch i Uhuruparken, Toi market och second hand, löpning längs järnvägen, tennis med hyfsad armbåge, kinamat på Gitanga rd, utflykt till Hell´s gate National Park- giraffer, zebror, vårtsvin i mängder, strapatsrik promenad tillsammans med Hassan bland vulkaniska klippformationer, magisk camping uppe på klippa och makaroner till kvällsmat ,Naivashaflamingos och hippos, bilfärd längs skumpig väg till Aberdare National Park med stopp för ”ekvatortricket ” som faktiskt funkade! Thomson Falls med utklädda kikuyur, natt i Baden Powells  (scoutrörelsens grundare) sovrum på Outspann hotel i Nyeri, fantastisk frukost på solig veranda,  Aberdare NP med regnskog, hedar och ensam elefant vid vattenhål, Treetops , bufflar och några kineser, trafikkaos i Nairobi, Brew Bistro med sju tjejer, två killar och utsökt mat, clubdig med afrikaner och halvmeter öl, tyginköp på Biachara rd , Nairobi Arboretum – lek och bön, avslutningsmiddag och presentstund- How to become a Kenyan, en apelsin och en mjuk skjorta, störtregn och brinnande långtradare och så avsked på  Kenyatta airport. Ja, så såg påsklovet ut för oss.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

är en nationalpark i samma område som Lake Naivasha och Mount Longonot. Parken är en dalgång omgiven av branta  klippor och här finns också en Grand Canyonliknande ravin på vars botten man kan göra en fascinerande promenad/klättring. Eftersom området är vulkaniskt finns här också anläggningar där man får elektricitet från det heta vattnet i marken. Anläggningar som tyvärr inte är ljudlösa...

önskade vi grindvakten och fick till svar: " How can you be happy when your best friend is dead?" och då förstår vi att här firar man inte förrän på måndag eftersom det var då Jesus återuppstod. Vi smygfirar iallafall påskafton i Uhuruparken på svenskt sätt med snaps och ägg men utan sill. Vårt påskägg köpte vi på gatan där det i en handvändning skalas och kryddas med chili, tomat och salt för 20 bob (shilling) stycket.



Glad Påsk önskar vi alla er därhemma!!!!

Kericho, Kisumu,Kakamega heter tre städer i västra Kenya. Hit gick färden för ett par veckor sedan då det var fältstudievecka för eleverna. Kericho är känt för sina teplantager, något som britterna startade upp för så där en 100 år sedan. Här finns också det anrika Tea Hotel som påminner om en svunnen kolonialtid. Till och med president Kibaki har bott i en av sviterna där.

Kisumu är Kenyas tredje största stad och ligger vid Victoriasjön. Kisumu visade sig vara så annorlunda jämfört med Nairobi. Kanske den största skillnaden var att vi faktiskt kunde röra oss fritt i stan på kvällarna. Vi njöt verkligen av denna frihet. Att åka båt ut på sjön är ett måste i Kisumu. Nere vid stranden mötte vi människor som tvättade bussar och ”tuc tuc ” i sjön, något som kommer att förbjudas ganska snart förstod vi. Ute på sjön såg vi flodhästar, örnar och andra söta fåglar. Guiden pratade glatt på och vi fick reda på en hel del om livet runt Victoriasjön. I Kisumu håller också organisationen ”Vi- skogen” till. Vi åkte dit för att bli informerade om deras arbete och sen blev det studiebesök hos en familj som hade blivit hjälpt av organisationen. Familjen visade stolt upp de träd som hjälpt dem att få bra mark och det var kul för eleverna att se hur faktiskt 80 % av Kenyas befolkning lever. Helt naturligt berättade kvinnan att hennes man hade ytterligare en fru och att detta gjorde livet lättare eftersom de då var fler som kunde hjälpas åt med sysslorna. I den lilla byn fanns en nystartad skola för föräldralösa barn som förlorat sina föräldrar pga. Hiv. 20 % av befolkningen i Kisumu är Hiv- positiv!

Kakamega forest är en liten rest av den gigantiska regnskog som fanns i Kenya fram tills britterna kom och högg ner stora delar av skogen för att plantera tebuskar och bygga järnväg. På väg dit passerar man ett böljande landskap och det är svårt att tänka sig att där en gång i tiden stod en mäktig regnskog.

Att få komma ut på ”fältet” och se hur människor lever är spännande på många vis, och för eleverna blir det väl inte bättre skola än så här.

Idag åkte Åsa, jag, kollegan Pär, hans fru Eva och dotter Freja till Magadi. Jag träffade på massaien David och hans mamma igen och när Pär är med blir det en hel del fågeltittande.