Tostaröd - Nairobi -

Ny familjemedlem

Nu ska vi bara hitta ett passande namn.Förslagen hittills går i olika riktningar- Bebi, Hodi ( båda från swahili och betyder "liv" respektive" får jag komma in"), Räkan eller varför inte Estelle?! Söt och busig är hon i alla fall!

2012-02-24 @ 17:14:42 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vardag

Det är ju inte bara stora spektakulära saker som händer här, utan det finns ju en vardag också. Igår t. ex. var det torsdag- en lång dag med många lektioner och konferens.Vi kom hem trötta , men inte helt utslagna och bestämde oss för att ta en tur ner på stan till ett ställe där en kenyansk artist skulle spela.Vi hamnade i ett rätt ruffigt industriområde och hade kommit rätt. Baren var packad med folk och så steg Makadem ut på den lilla scenen och tog oss med storm. Vilken artist och vilka musiker! Vi var saliga på vägen hem. Just då kändes det som att det är här allt kan hända.
Så idag fredag. Dags för klippning. Att gå till frisören här är inte som hemma. Först blir man erbjuden något att dricka. Sedan blir det hårmassage och hårtvätt.Därefter rygg-och nackmassage.Slutligen blir man eskorterad till frisören som tar hand om klippning och föning. Allt detta får man för sådär en 150 kronor. Resultatet? Ja, det blev riktigt bra och jag längtar redan till nästa gång!
Fredag eftermiddag. Efter ett dopp i poolen tog en av småkillarna på gården tag i oss för att visa oss något i soprummet. OK. Calvin, vår vakt sjasade iväg killen och mumlade något om att soprummet förvandlats till ett fängelse... När vi tittade närmade såg vi mycket riktigt att en pappskiva hade placerats bakom gallret och att det i dörren hängde ett stort hänglås. Innanför kunde vi skymta ett par ben. Ja, Calvin hade fått tag i en tjuv och låst in honom i soprummet. Vi undrade hur länge han skulle stå där och svaret blev - tills han lämnar tillbaka det han tagit. Vad vi vet så är han fortfarande inom lås och bom.
I morgon lördag ska vi till Kibera (det stora slumområdet) och besöka en skola där det går föräldralösa barn. Kanske kan vi hjälpa till med något.Tydligen behövs det en hylla för som det är nu finns det ingenstans att ställa böcker.

2012-02-17 @ 17:46:28 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Mount Kenya

Nu har vi klarat av vår största strapats sedan vi kom hit, den saken är klar!! Under fem dagar, med start förra torsdagen, vandrade, klättrade, tältade, frös, svettades och svor vi för att ta oss till toppen av Lenana, nästan 5000 m över havet. Med oss hade vi fem guider som hjälpte oss med allt från morgongymnastik till att förmå oss att dricka en vedervärdig saltlösning för slippa höjdsjuka (funkade sådär). Men landskapet var fantastiskt: först regnskog sedan långa svepande hedsluttningar och så småningom dalar med smått surrealistiska växter. Och så, näst sista morgonen från kl 03.00, de sista tre kilometrarna brant uppför i totalt mörker! Rullgrus som dammade och fick dig att tappa fotfästet, folk som blev illamående men hela tiden ett otroligt jävlaranamma som faktiskt gjorde att alla 67 tog sig hela vägen upp till toppen, helt fantastiskt!!!
Men frågan är om inte de riktiga hjältarna var bärarna, som förutom att bära det mesta av vår packning, dessutom bar sin egen plus mat, pallar och tält. Det var med en kluven känsla vi såg dem sätta av i hög fart med alla sakerna på ryggen.....