Tostaröd - Nairobi

En av fördelarna med att jobba på Svenska skolan i Nairobi är alla de utflykter som ordnas. Igår var det dags för uppvärmning inför Mount Kenya som ska bestigas om två veckor. Mount Longonot var det som gällde, en gammal s.k. stratovulkan på 2700 m. Vandringskängorna skulle på och guiden informerade oss om hur vi skulle gå tillväga för att klara detta uppdrag. Vi trodde det skulle bli en baggis, men insåg ganska snart att det krävdes en hel del av oss. Första etappen gick upp till kanten på vulkanen och därefter förde vandringen oss runt hela vulkanen, upp och ner och så slutligen upp till toppen på 2700m. Bitvis var det riktig klättring och med rejäl värme och en gassande sol fick vi kämpa på ordentligt. MEN, vad gör det när man hamnat på en av de vackrare platserna! Utsikten över kratern och Rift Valley var fantastisk. Sex timmar senare var vi nere igen smutsiga och trötta, men framförallt lyckliga över denna dag!

 

 

 

 

 

 

 

Vad händer en vanlig tisdag i Nairobi? Jo, man kan t.ex. besöka en av stans jazzklubbar. Det gjorde mormor och Clara i veckan. Stället var packat men eftersom vår granne Alex spelar i ett jazzband på just detta ställe fixade han bord . Killarna i bandet fick ganska snart reda på att mormor sjungit jazz och då var saken klar- hon skulle sjunga med bandet! Efter en stund gick hon upp på scen och sa. ”I´m grandma from Sweden and I will sing Fly me to the moon” . Saxofonisten körde ett intro och så var de igång. Ja, så kan det gå här i Nairobi. Ibland är allt så enkelt och självklart på något vis.

 

 

Häromdagen åkte jag en sväng med motorcykeln till Magadi, en stad och en sodasjö, som ligger ca 100 km söder om Nairobi. Lite drygt halvvägs plockade jag upp en äldre man med käpp som ville komma till Magadi och med honom bakpå fick jag punktering! Mitt i ingenstans, tyckte  jag, och med en temperatur på närmare 40 grader var det bara till att skruva av bakhjulet och vänta på lift. En stund senare satt jag tillsammans med ett gäng på ett pickupflak på väg mot Magadi i 100 km/h.








Med ny slang i hjulet fick jag skjuts tillbaka och i värsta eftermiddagshettan kom jag till Magadi.
Målet var bland annat de varma källor som finns strax söder om sjön.



Sodan ligger som snö på den uttorkade sjöbottnen och ger iallafall en minimal vinterkänsla.



När jag hade sett på källorna erbjöd sig massajen David att visa campingen som "bara låg en bit bort". Det blev en lång färd ut bland getter, giraffer och zebror.........



På väg tillbaka från Loisiijo Lodge la sig sig mörkret kompakt. David guidade utan tvekan mellan buskarna när han plötsligt säger: "Do you want tea?" Då visade det sig att vi är vid hans manyatta, hans hem, och nu vill mamman bjuda på te! Sanslöst att sitta ute i månskenet med getterna runt om, placerad i deras enda stol och dricka sött te. Innan vi åkte vidare fick jag ett armband eftersom jag var en "good person".
Hemresan gick utan missöden via ett stopp vid Olorgesailie, en utgrävningsplats där man hittat en stor mängd handyxor som är mellan en halv och en miljon år gamla.