är utbildningen där man så småningom väljer ut de som skall leda rollspelet "East African Model UN" i FN's lokaler i februari. Varje fredag åker Anna, Kalle, Julia och Line till Rosslyn på andra sidan stan och så här låter det när Anna tränar sin läxa.
Ja, så ropar barnen efter oss i Watamu. På lunchstället möter vi Comfort, en kvinna som berättar att hon skickat sin dotter till Uganda för att utbildningen där är billigare. Dagen efter pratar vi med cykelreparatören som under 15 år haft sin verksamhet under träden längs huvudgatan. Det var bättre förr innan det stora hotellet brann ner, säger han. Killen som gör skor av bildäck är också han cykelreparatör, men putsar även skor. På en låda på marken ligger en sax. Lars frågar vad det kostar med en klippning och får till svar” 50 ksh (4 kr), men du kan få det för 100”. Fair enough och Lars blir snaggad. På stranden möter vi beachboyen som helst skulle vilja läsa på universitet, men som inte har de 400 000 som det kostar för att utbilda sig inom turism. Han ska istället satsa på ett nät och fånga fisk när turistsäsongen är över. Vid ett toalettbesök på tågstationen står en spritt språngande naken kvinna och tvålar in sig. Jag försöker ursäkta mig, men får till svar” It´s alright, you can come in. Den äldre mannen från Australien sparar alla sina pengar för att varje år kunna åka till Kenya och hjälpa till med olika humanitära projekt. Hemma står ett tomt hus och väntar på honom, inget annat.
Förra veckan var det höstlov(?) på skolan och även om vi inte var i tjänst valde vi att åka till samma plats som eleverna. Watamu är märkligt präglat av Italien och överallt blev vi hälsade "Ciao!" och ville man ha kaffe efter maten fick det bli en espresso. Det blev soliga och sköna dagar med promenader på tidvattenstränderna, utflykt med hyrd moppe till ruinstaden Gede och en tidig morgon i nationalparken Arabuko Forest. Här lever den lilla märkliga råttan/kaninen/marsvinet med det fantastiska namnet. Vi såg den men var aldrig snabba nog med kameran. Resan avslutades med ännu en tur med Rift Valley Railways från Mombasa till Nairobi och bättre än så blir det bara inte.....
Idag när vi behövde en extranyckel fick jag rådet att åka till "kiikatta". Glad över att ha lärt mig ett nytt ord på swahili åkte jag iväg till.......the Keycutter. Det är inte lätt med engelskan alltid..
är indiernas motsvarighet till Center Syd i Nairobi. Restauranger och små matställen, affärer med allt från armband till elektronik trängs på ett litet område där plötsligt Afrika känns avlägset. Det var nästan som att åka utomlands (!?). Till och med servitören kändes bortkommen i allt detta indiska.
är en skog i princip omringad av Nairobis bebyggelse. Från att ha ansetts som ett farligt område är det nu en smått otrolig djungeloas med vattenfall, lianer och massor av fåglar och apor. Mitt i det hela finns den gamla ugnen där Kenyas riksbank eldade upp slitna sedlar!
